Besten på Utställning

Best-Balder Svart Grand Danois född i februari 94 och gick bort i september 99. Han älskade allt och alla hundar som människor, barn som vuxna alla skulle han hälsa på. Alltid lika glad och pigg.

Best-Balder Svart Grand Danois född 94

När Besten var drygt 2 år skulle vi på hundutställning. utställningen var i Linköping så vi hann gå ut i skogen och rasa ut med brorsan innan vi åkte. Väl framme i Linköping parkerade vi en liten bit ifrån för att kunna nalkas utställningen i lugna och ro.

Då hände det, Besten fick syn på en söt stövartik och satte fart för att hälsa. Det ryckte till och jag föll på rygg. Besten märkte ingenting, han sprang vidare med mig tolkande efter honom på rygg. Efter 30 meters språngtur var han framme vid den söta tiken som inte alls uppskattade uppvaktningen, hon morrade och högg mot Besten. Då räddades jag av stövarens husse som utan större problem lyfte upp Besten och kastade honom åt sidan. Jag fick äntligen kontroll på Besten och gick därifrån med stövarägarens skratt ringande i mina öron.

Efter den händelsen borde jag förstått hur dagen skulle bli och vända hem igen, men inte jag inte. Jag fortsatte glatt till utställningen. Först smet jag in med väskan varefter jag styrde kosan mot veterinärkontrollen. Med hjälp av mycket diskussioner, hårt hållande av halsbandet och mängder av tålamod tog vi oss igenom veterinärkontrollen. Så här i efterhand förstår jag att det gick lite väl fort, förmodligen visades vi förbi de andra hundarna för att de skulle få lite lugn och ro. Men då märkte jag inget, jag hade fullt upp med att hålla ordning på besten.

Besten hittade fler och fler hundar att hälsa på. Alltid lika snabbt och entusiastisk, alltid lika lite uppskattat. Han skrämde livet ur en borzoiägare, reta upp en grand danois ägare, Skrämde livet ur 2 timida damer som hade träffat en grand danois når de växte upp (och de är ju så lugna och snälla) förutom alla småhundsägare han lyckades skrämma vettet ur. Jag åkte på ryggen ytterligare minst 5 gånger men lyckade av någon underlig anledning stoppa honom dubbelt så ofta.

När det var dags för grand danoiser att äntra ringen hade jag bestämt mig, jag åker hem. Aldrig i livet att jag skämmer ut mig med Besten i ringen. Men nyfiken som jag är så blev jag liksom kvar vid ringen. Besten ropades upp, men jag gav mig inte till känna. Då hördes ropet från andra sidan ringen, ”det är din tur nu”. Det hela slutade med att roperskan tog Besten in i ringen och visade upp honom åt mig. Det gick riktigt bra, dvs. han skämde inte ut sig. Han fick en slät 1:a i öppen klass och roperskan fick bedömningen ”correct handling”.

Vi hämtade oss aldrig riktigt efter dessa bravader. Efter inköp av en Halti-grimma vågade vi oss dock till bebodda trakter igen. Besten älskade grimman visserligen kliade den men han blev klart blivit populärare hos andra hundar. Vi var t.ex. och tittade på Valla Animalen i Linköping och han var som en helt annan hund. Gick lugnt och stilla värdigt en grand danois, hälsade sansat på massor av hundar som inte blev rädda och visade till och med upp sina trix för dem som ville (krypa sick sack mellan mattes ben, stå på två ben lätt lutad mot matte mm). Kort sagt han gjorde god reklam för rasen.

Jag vet inte riktigt vad jag skall svara när folk säger: Har du grand danois? de är väl lugna och snälla?”. Ja kanske det, men då har de inte träffat Besten.